Idag när jag stod och förberedde lunchen så dök hon upp, helt brun med solblekt hår. Jag såg inte vem det var först, men vid andra anblicken slängde jag mig över henne för att ge henne en kram, Anky is back! Och jag som inte ens är kramig, utan mer som en stel isglass, är impad över mig själv! Jag. Ill vara en kramig själ!
Nu ska jag ner och träffa brunisen (anky) och knubbisen (elli) för en tur på stan och lite käk!
Kvällen kommer bestå av flyttpackning!
tur att du har en kramig syster som våldkramar dig ibland. annars skulle du & mamma vara helt kramfria!