Dagarna rullar på, minst sagt. De är fyllda från tidig morgon tills man kryper ner igen där dagen började. Jag tycker nästan ändå allt i livet är roligt och jag försöker leva det fullt ut, hela tiden. Tillbringar så mycket tid jag kan med barnen. De där åren kommer ju inte tillbaka igen.
Igår tog jag med minstingen ut till stallet efter att vi käkat middag. Vi tog in hästarna. Jag mockade och hon borstade. Lykke vill väldigt gärna göra precis allting i stallet. Oliwer är inte alls lika road av det. En riktig liten tuffing är hon.
Det hann bli mörkt så vi gick till ridhuset. Jag får absolut inte hålla i, hon vill göra själv. Och gör det rätt bra. Lärde sig göra volt och rida snett igenom. Stå i lätt sits över bommar. I traven håller jag självklart i, Ison kan bli rätt pigg och jag litar inte på att han stannar om hon ber honom 🙈. Lättridningen kommer mer och mer. Det tycks lättare nu än med Skrutten, han tog så minimala steg att hon knappt han resa sig innan hon skulle sätta sig igen. Jag är sjukt impad över den där femåringen och hennes vilja!
Idag har jag haft ett ensampass på jobbet. Gjort lite av varje. Hade både tid och blommor över så jag gjorde en krans av de blommor som fanns. Färgstark!
Blommor till begravning och sorg behöver inte alltid vara ljusa.
Imorgon väntas en av veckans bästa dagar, har alltid tyckt om onsdagar. Jobb och sedan blir det stallet.