Ensam

Sitter här på bryggan och förundras över vilket konstigt sommarväder vi har. Denna bild är tagen precis just nu.

Och denna bild tagen precis just nu fast åt andra hållet…

Dagarna och veckorna tickar på. Vi går upp, Pelle åker till jobbet, jag lämnar Oliwer på dagis och sen åker jag till jobbet. På eftermiddagen slutar jag och då hämtar jag Oliwer. Vi åker hem, lagar oftast mat då. Pelle kommer strax efter fyra. Vi äter. Sen går han upp och snickrar på övervåningen. Jag och Oliwer gör något, cyklar, sparkar boll, pysslar i trädgården eller andra hushållssysslor. Runt sju så lägger jag eller Pelle Oliwer. Är det Pelle som lägger han går han och lägger sig samtidigt (trött kille) och jag typ kollar tv eller nåt. Så det vardagen ut. Och när jag tänker efter på den så känner jag mig sjukt ensam. Det sociala livet (förutom med Oliwer och möjligtvis arbetskamrater) existerar knappt inte, det gör mig en aning ledsen faktiskt.
Jag vill så mycket, men det går liksom inte vägen när det är en stor broms som lägger sig på tvären.

Ser verkligen fram mot min Trädgårdsfest nästa lördag!