Jag är förmodligen inte ensam, ensam om att den här deppigheten väller över en. Att nästan alla dagar ser likadana ut. Kalendern blottas helt tom. Inget speciellt att se fram emot. Jag är så trött på den här coronaskiten nu. Vill bara att allt ska återgå till det normala igen.
Igår hade vi en riktigt slow-motion-dag. Beccis och Lorentz kom hit till lunch. Barnen lekte. Vi chillade och chillade. Dukade fram och dukade av. Så ser de flesta dagarna ut just nu. De dagar man är ledig.
Letat länge efter en låååång dunjacka. En som inte är oversize och man ser ut som en vandrande köttbulle (okej fint på andra men inte på mig) och jag har funnit den!
Mitt i all denna deppighet beställde jag nyss hem ett nytt pussel också. Motivet är Marilyn och jag tycker den är vrålsnygg. Kommer givetvis rama in den sen.
En torsdag som känts som en måndag. Och så är det redan fredag imorgon. Men det kvittar vilken dag det är, för alla känns ju som samma just nu 🙈.