När vi anlände till Lotta så var hon lite halvtjurig, det mesta gick inte hennes väg just då, så Anky och jag hjälpte henne och hon blev som en som istället. Man blir glad av att göra andra glada, eller hur? Själv har jag kännt under omgångar idag att jag hamnat i en svacka av något slag, man får liksom ånget för en liten stund, livet känns bara skit. Jag vill bara gråta en skvätt, fast att jag inte vet att det hjälper. Men så vänder det, jag peppar upp mig själv och så är det bra, så det går verkligen UPP och NER just nu…
Bättre att sova på saken…Godnatt.