Webbplatsens överlägg

Förlossningsberättelse II

…och var beredd att fota. De berättade att ”nu tar vi hål på hinnan så nu går vattnet”. Inget jag kände något av. 

Jag gjorde nu då ”misstaget” som jag både läst och hört från min BM att man inte ska göra. ”Kolla inte upp i taket mot lampan” varför undrar ni? Jo den fungerar lite som en spegel.

Men jag tittade upp. Såg snittet, såg att bebisens huvud var ute. Sen sa jag till sköterskan som satt bredvid mig att ”jag råkade titta upp”. Hon höll upp ett skynke över mig så jag inte skulle kunna göra om det…

De hängde över magen och liksom pressade ut bebisen. Lite så den ska få samma känsla som vid en vaginal förlossning. Själva snittet är också väldigt litet så de får pressa och dra i bebisen för att den ska komma ut. Sekunderna kändes så  l å n g a. Det blir för en kort stund tyst. Sedan hör jag ett lågmält litet skrik. Jag låg och väntade på skriket, för bebisar ska skrika, det är ett bra tecken. 

Barnmorskan (som var en sjukt gullig tjej tror hon prata lite gotländska) kom runt med bebisen och la den på mitt bröst. Helt lila och lite tjock. Då grät jag. Så lycklig!! 

Finaste lilla tjejen hade landat på mitt bröst ❤️. 

Där fick hon ligga under tiden då de syr ihop mig. Det var nu fritt fram att kolla upp i lampan igen vilket jag gjorde, flera gånger. Tyckte inte ens det var läskigt, ville bara se hur långt de kommit hela tiden. Dammsugarljudet var lite läskigt faktiskt. Men förövrigt så kunde inget i den stunden skrämma mig, jag var så jävla glad. Så lycklig att hon äntligen var här, så lycklig att jag lyckats övervinna min största rädsla, så lycklig över att det var en frisk bebis ❤️.

Jag tror det tog cirka en halvtimma att lappa ihop mig. Därefter fick Pelle ta med sig våran fina tjej. Jag fick åka till uppvaket. 

Där ska man vila. Låta bedövningen släppa. DRICKA SAFT, namnam kan jag säga. Pizzan hade jag dock glömt bort för länge sedan. Men vem kan chilla och slumra till direkt efter man har fått en bebis? Adrenalinet pumpade!

Fick ligga där ett par timmar. Sen rullades jag till förlossningen igen. Där fick jag träffa den underbara varelsen igen ❤️. 

Välkommen till världen våran älskade LYKKE ❤️. 

1 svar på “Förlossningsberättelse II

  1. Åh vad jag känner igen mig! Har haft planerade snitt med alla tre, och med mitt kontrollbehov tycker jag det har varit utmärkt att kunna ligga där och titta upp i lampan 😉
    Men den hemskt långa väntan på skriket är vidrig. Likaså ljudet då dom suger upp fostervattnet 🙂

    Skönt att du fick en bättre förlossning den här gången!

Kommentarer är stängda.