För en tid sedan så gled jag och min bästa vän ifrån varandra, sakta sakta. Efter en tid så kom det fram, saker som var sopade under mattan, saker som jag för första gången fick höra… jag är otroligt ledsen att jag inte fick höra orden direkt efter något uppstått. Varför? Jag fick själv gissa mig fram vad som var problemet, givetvis genom facebook, där allt finns och syns! Därefter fck jag fråga om det var mig det gällde, visst det var mig. Varför kunde det inte skötts lite snyggare, som att berätta för mig, ”jag är missnöjd med det här”, ”jag blir ledsen när du gör såhär”, ”jag tar illa upp när det här händer”, vad som helst. Nej istället blir det att man får smyga runt en skapligt het gröt, helt ovise. Hur ska jag förstå när det inte sägs direkt till mig? Jag kan inte läsa tankar.
Men… vi var väldigt bra vänner innan allt ”som jag gjort fel” uppdagades. Förhoppningsvis hittar man tillbaka till varandra, bästa vänner gör det. Gör man inte det så var det nog ingen äkta vänskap.
Förlåt för att jag har sårat dig, men du har sårat mig med, mer än du tror.
Läker tiden alla sår?