Det här med rött hår har verkligen fått mig till ett bättre självförtroende, jag färgade håret först i November, då blev det mer åt det oranga hållet, någon månad efter blev det lite mer vinrött och någon månad efter det blev det mega rött. Under de här 8-9 måanderna som jag haft denna hårfärg så har jag fått dunder mycket komlimanger, vilket är super kul, verkligen! Men jag har helt enkelt börjat bli trött på det, var jag verkligen så hemsk innan, kan jag inte få se okej ut i en normal hårfärg, måste man sticka ut för att vara någon? Jag känner så… Som en tjej sa till mig på krogen i Lördags, ”Hur pallar du att alla grabbar bara vill ha dig?” Jag skrattade och givevis är det inte så, men suget är extremt där ute på köttmarknaden, bara för mitt jävla RÖDA HÅR!!! Nej fy, jag vill inte vara det där stoppljuset som syns överallt, det var schysst ett tag, men fy så trött jag är på det. Jag vill inte vara den där folk verkligen stirrar på, vad betyder stirrandet? Åh fan hon är snygg, Hur fan ser hon ut? Sån där hårfärg skulle jag vilja ha, Aldrig att jag skulle se ut som henne i huvvet, ja spekulationerna om stirrarna blir många… Jag vill återgå till mitt normala jag, och skillnaden blir tydligen stor av en jävla extrem hårfärg!
Så fort min syster har tid så blir det alltså ändring på detta! Det lutar åt ljustbrunt med lite slingor i, dvs om det är möjligt…
Inspiration!
Men, hur fort jag tröttnar på brunt, det är ju en skapligt tradig färg tycker jag. Eller?
Nej jag tycker lite mörkare brunt.. inte ljust nu till hösten och vintern:)
Gullig du är :).
Kommer sakna färgen, den klär dig så himla bra.
R.i.p den röda färgen 😉
Kram sara