Stal dessa enormt bra sagds ord från bloggen ”Jackie och Jag”
All respekt för de som verkligen inte tycker om barn, men jag kan inte förstå hur man aktivt kan välja, (om man har möjligheten, naturligt eller med hjälp) att inte skaffa barn. Jag kan förstå hur man tänker, för jag tänkte också så ett tag.
”Inga barn för mig tack! Nej nej aldrig i livet! Jag vill ha kvar mitt liv! Jag vill vakna när jag själv vill på lördagarna. Jag vill resa fritt och ohämmat hur mycket och när jag vill! Jag vill inte vara bunden vid massa förpliktelser! Jag vill utveckla mig själv! Ingen jävla unge.”
Så resonerar en barnrumpa.
Det var man ju alldeles för dum för att fatta innan man skaffade barn, hur lite man fattat.
Att att-ha-barn är att leva livet, som antagligen går ut på att föröka sig och föra arvet vidare. Det är den bästa resan du kan göra. Ett yrväder som slänger sig på dörren till sovrummet en lördagmorgon och kallar dig Mamma är den bästa väckarklockan man kan önska sig. Lördagar, och söndagar. Att välja bort barn erbjuder inte någon personlig utveckling, i jämförelse med de utmaningar föräldraskapet erbjuder och den raketartade personliga utvecklingen det innebär. Att välja bort barn är inte att binda sig till något annat än ett redan upplevt jag-går-på-krogen-när-jag-vill och jag-lägger-alla-slantar-på-mig-själv-liv. Som en evig 20-nånting-åring. Spännande? Ja. När man är 20-nånting.
Håller ni med?
Här kommer ni till Jackie och Jag (klicka)