Webbplatsens överlägg

När ögonen går i kors

Har suttit i tre timmar och skissat upp en ny ”ritning”. De känns så jäkla bittert att man ska börja om den här resan igen som vi startade i februari 2019. Att det är enormt mycket pengar som är kastade till ingenting. Att vår lilla tjej ännu inte har något riktigt rum. Att vi fortfarande måste kila den smala spiraltrappan ner på natten för att besöka toan.

Tur att vi inte haft så många magsjukor här hemma. Men har man köpt ett litet hus så får man skylla sig själv? Det är ju så enkelt att bara sälja och köpa större? Flytta barnen från skola och förskola. Eller inte. Drömmen om ett rymligare hus är stor, 89 kvm på fyra personer är inte så värst skrytsamt. Det passade oss alldeles utmärkt när vi bara var tre, men så blev vi ännu en och då blev det märkbart litet. Något som jag också längtar efter är en tvättstuga. Vi har ju bara ett badrum (cirka 4 kvm). Tvättmaskin, torktumlare, dusch, toa och handfat. Tänk att kunna få hänga och lägga tvätten någon annanstans än att konstant ha en torkställning i vardagsrummet 🙈.

Något som gjort mig väldans glad är iaf det här betongfatet som P gjort ❤️.