Tuffa dagar på jobbet. Vi har så många blommogram under den här veckan att jag i stort sett stått från 8-18 och bara bundit buketter. Det är mer slitsamt än vad det låter. Tycker om när man kan variera lite men jag ska inte klaga. Vi är så glada i dessa tider att vi inte är lika hårt drabbade som andra 🙏🏼.
Enligt en kund (som är väldigt insatt) så har vi toppen här om fyra veckor. Efter påsk drar det igång på allvar och sedan kommer det bli riktigt hårt slag. Det som är så jävla skrämmande och något dem mörkat mycket är att väldigt många unga och friska personer blir hårt drabbade. Intensivvård och död. Jag börjar bli riktigt rädd för denna vidriga sjukdom. Rädd för mina barns skull, och ja min egen med. Jag har ju redan taskigt immunförsvar.
Ovissheten är nog det som skrämmer mest just nu. Hur går era tankar? Tar ni det på allvar? Är ni rädda?
Jag är rädd. Vi har usel beredskap och väldigt få vårdplatser/sjukvårdspersonal. Är mer rädd gällande att de jag älskar ska drabbas och att t ex min pappa som är 70+ och riskgrupp kommer att prioriteras bort än för min egen skull. Jag tror inte att Sveriges ledning har begått ett misstag med att inte införa utegångsförbuds osv utan att det är högst medvetet för att de vet att de har noll förutsättningar att påverka dödligheten, tror att vi kommer att ha extremt många dödsfall i Sverige.
Även orolig över hela infrastrukturen, att läkemedel osv kommer att ta slut och att livsmedel kommmer att bli svindyrt. Har svårt att inte tänka på helheten stora delar utav dagen även om jag är lugnare idag än för en vecka sedan. Jag är även orolig över att det ska bli som med spanska sjukan med en andra våg som är dödligare.
Glatt
Ta hand om dig och familjen. Glad påsk!