Helvete vad det går nu! Det är skit mycket på jobbet för västerviksborna har suttit inne och ugglat hela lååånga vintern och nu när vårsolen kikat fram vill alla fika 🙌🏼.
Vi är kort om personal, och snart ännu färre, fast vi kommer ju såklart vara fler ganska snart igen.
Mitt i allt kaos känner jag att det är nära bristningsgränsen, psykiskt. Det är första gången i hela mitt liv jag känt det på ett jobb. Men kanske allt detta händer av en anledning? Kanske blir jag bara starkare? Jag vill gärna tro så.
Nästan 10 timmars jobb, häng med familjen, tränat, städat, fönat håret samt suttit vid datorn och gått igenom det nya schema-läggnings-program vi ska byta till på jobbet. Imorgon åker jag till Linköping och går utbildning på det, roligt!
Men först hoppas jag på en god natts sömn 🙏🏼.
