Jag hade precis lagt mit tillrätta i soffan och börjat kolla på Morden i Sandhamn, men efter några minuter så bara svartnar allt, precis ALLT i lägenheten. Sekunderna senare börjar Limpan stampa (hon gör så när hon blir rädd) under granen. Jag börjar få lite panik, ringer Pelle, inget svar…ringer hem, mamma svarar. Jag börjar nu få redigt mycket panik. Mamma säger att hemma hos dem (nästa kvarter) så lyser det minsann. Så jag traskar bort till fönstret och böjer upp persiennen…precis totalt jävla mörker överallt!!! Mamma ringer pappa som är ute och traskar med hunden, pappa kommer och möter mig… Jag traskar den då väldigt långa mörka korridoren med ett tänt blockljus i handen. Möter pappa och sedan hem till päronen, hem till tryggheten.
Efter Morden i Sandhamn var allt som vanligt igen och jag traskade de få meterna hem igen…men fy så jävla rädd jag blev. Var helt hundra på att någon skulle skrämma upp mig, jag är så förbannat mörkrädd. Fy. Och nu ska jag gå och lägga mig, kanske Limpan får göra mig sällskap, haha.
Ja det var min dramatiska kväll det 🙂
