All julmusik får mig sentimental. Julen har alltid i vår familj varit något väldigt stort. Julkänslan man hade som barn har bevarats. denna julen kommer givetvis inte bli så. Jag ställer mig frågan om det någonsin kommer bli så igen? Jag hoppas det. För Oliwers skull.
Att gå vidare i livet är inget enkelt. All påminner ju om honom. 30 år av minnen. Fina fina minnen. Fan i helvete vad jag saknar dig pappa.
Jag blir så glad av vänner och även de som jag knappt känner som stannar mig och kramar om mig och beklagar sorgen. Jag blir så ledsen av att träffa dem som inte säger något alls, det är så jävla iskallt. Och så blir jag så förbannat jävla arg på de som ”låtsats om att de inte sett mig” och smiter från situationen. Det är ju så sjukt jobbigt för dem, ja verkligen, verkligen, jag undrar vem som har det värst? Du eller jag? Egocentriska människor.
Jag är arg, ledsen, frustrerad, gråtfärdig och stundvis glad. Men mestadels är jag besviken. Besviken på livet, på orättvisan, på hur hjärt och respektlös man kan vara mot andra människor (jag talar inte bara om mig själv).
ledsen…ledsen…
Vad nyfiken jag blev nu. Hälsa gärna nästa gång så kanske jag kan veta vem du är. Beklagar även din förlust. Kram!
Hamnade in här av en slump och kände igen dig. Vi känner inte varandra men vi har hälsat någon gång på gatorna i Västervik. Jag förlorade också min pappa under 2014. Hade jag mött dig på gatan i dag hade jag hälsat lite extra för jag vet hur det känns när människor vänder sig bort. Jag beklagar din förlust men inte din sorg – den måste finnas för att kunna känna glädje igen. Kram på dig!