Snälla ta av pyjamasen, snälla är upp frukosten, snälla dra inte fram det där nu, snälla klä på dig, snälla borsta tänderna nu, snälla, snälla, blir inte så snälla till slut. För dessa meningar måste jag upprepa ett 15 tal gånger varje morgon. Ibland gråter jag till och med i frustration när jag ser att klockan motarbetar oss. Vet inte hur jag ska få barnen att samarbeta på morgonen, det är en evig kamp som håller på fem dagar i veckan. Jag är så less på det.
Önskar jag hade samma energi och pirr i kroppen som i lördags när jag knäppte av den här bilden.
