De senaste dagarna har varit dämpade. Det har varit lika hysteriskt mycket på jobbet och det har rullat på men tankarna har varit på annat håll. Likt en robot som bara måste göra det som skall medans huvudet har varit fullt av sorg, minnen, kärlek till dem jag tycker om och eftertanke.
L och jag åkte ut till den lilla prickiga igår. Det är något magiskt med dessa djur vad dem kan göra med en. De känner på sig direkt om man är glad eller ledsen. Tack vår lilla prickiga vän för all kärlek du ger oss. Tacksam för dig.
Nu väntar ledighet och midsommar. Det blir ingen vanlig midsommar, av flera olika skäl. Man tror sig väntas vad livet ska ge en men så blir det förjävligt emellanåt och mattan dras undan fötterna fast man trodde man var medveten. Men det är man aldrig, man ramlar i vilket fall. Men även om det inte känns så just nu så kommer ni resa er igen. Men det tar tid, det måste få ta tid.
En gång skall du vara en av dem som levat för längesen. Jorden skall minnas dig så som den minns gräset och skogarna, det multnade lövet. Så som myllan minns och så som bergen minns vindarna. Din frid skall vara oändlig så som havet.
– Pär Lagerkvist
❤️