Hela hösten har jag känt den där gnagande känslan så fort tankarna kommit åt det hållet. Gnagandet av att ha blivit sviken.
När något får mig att må så dåligt över något så pass länge då förvandlas det till slut till en ilska. När ilskan passerat blir det luft, obetydelsefullt och kroppens försvar tränger bort det som varit giftigt. Det är dit jag är på väg nu, det känns så skönt att krypa ur det svarta hållet som någon så lätt tryckte ner mig i.
Jag lärde mig under resans gång. Det här får inte hända igen, jag får inte vara så naiv! Jag som alltid tror det värsta om människor till motsatsen bevisas hamnade istället i fällan. Men, jag lärde mig något.
Så nu 2018, dags att börja sätta familjen och mig själv i första hand. Mina trogna vänner kommer alltid finnas där oavsett. Tack fina ni för att ni är ni ❤️.
Skönt att den personen inte har en del i ditt liv längre, ingen idé att ödsla energi på sådana ✨