Jag sitter i pappas rum på sjukhuset. Om ett par timmar ska vi få åka hem. Min fina chef och mina fina kollegor har shopen under deras vingar vilket känns så skönt. Jag vill vara med min familj nu.
Mest av allt skulle jag behöva sova. Jag som annars somnar som en klocka på max 30 sekunder ligger numera och vrider och vänder mig i timmar, somnar slutligen utmattad av allt gråt. Kvällarna och nätterna är värst. Drömmarna. Jag är så rädd, så jävla rädd för det som ska komma skall.
Jag har aldrig önskat mig någonting så mycket som jag önskar nu. Snälla snälla!! Jag ber om ett mirakel jag vet, men mirakel händer faktiskt, så snälla.
Många styrkekramar till dej. Jag tror oxå på mirakel
Massa kramar till dig❤️
<3
Jag tänker på dig och din familj <3 Det är fruktansvärt och orättvist 🙁 Hoppas ni får det mirakel ni ber om och hoppas på. Håller tummarna. Många kramar