Jag kastade nästan in handduken idag när jag klev innanför dörren runt fyra tiden. Veckan har bestått av väldigt mycket jobb (vilket har resulterat i jävligt bra resultat), sjukhusbesök, vappande, storhandling, småfix inför kalaset, avstämning med min chef, ett berg med tvätt, mat som ska lagas varenda dag, hjälpa någon annan som jag vet behöver det, ett hus som renoveras, flertalet sömnlösa nätter, ett kiddo som hängt med på det mesta (och har varit fantastisk denna vecka), en nacke som smärtat och ett hjärta som värker. Men det är bara att köra på… Imorgon väntar jobb, sen barnkalas, sen ska båten upp, och kvällen avslutas med middag. Jag ska verkligen försöka hälsa på min vän på sjukhuset också.
Och ni som sitter med era pekpinnar nu och tänker ”ja men ni har ju bara ett barn” (alltså att då är inte saker och ting så jobbigt) – lägg ner pinnen direkt!
Nu är jag bara orkeslös och laddar batterierna inför morgondagens upptåg!
Tack Lina. Ibland bara måste man fortsätta orka.
Du att ett barn är inte enkelt det heller, allt beror ju på omständigheterna o just nu verkar du ju ha fullt upp med allt möjligt både roligt och mycket jobbigt och då är det helt okej att känna sig trött och slut som artist. Tycker du är tuff som orkar! Och jag sänder många styrkekramar! Hoppas det blir så bra det kan bli mitt i allt det jobbiga. Kram