Favoriten?

Ofta har jag tänkt tanken, men alltid kommit fram till att så är inte fallet, det existerar inte, näst intill aldrig. Men sen fick jag för några år sedan höra att det är ganska vanligt, mer vanligt än man tror, vad? Att man favoriserar ett av sina barn…

33 % tror att de är sina föräldrars favoritbarn

48 % tror motsatsen

Filip, fem år, hade en tuff start i livet. Under sina första veckor skrek han nästan konstant. Koliken fortsatte i något mildare form under de första månaderna.
– Filip blir lätt missnöjd, har dåligt tålamod och förväntar sig alldeles för mycket av allt och alla, säger mamma Petra.
Självklart älskar Petra båda sina barn. Men det finns något hon skäms över.

-Det är helt orättvist och jag mår dåligt av det, men för att vara ärlig så är Alice min favorit.

Hon vet inte riktigt hur hon ska handskas med sina känslor och har inte pratat med någon om det, tills nu. Hennes största skräck är att Filip förr eller senare kommer att märka det.
De flesta föräldrar har ett favoritbarn
Men Petra är inte ensam. Sociolog Kathrine Conger, Univerity of California, har gjort en långtidsstudie i ämnet. Resultatet visar att 65 procent av mammorna och 70 procent av papporna tyckte mer om ett av sina barn, oftast det äldsta.

Detta stämmer ju inte med vår bild av ”det goda föräldraskapet”, så som vi vill vara. Men det går inte att förneka att varje individ är unik och att alla skapar olika känslor hos oss. Ibland är det en fas vi går igenom: om tvååringen har vredesutbrott efter vredesutbrott medan fyraåringen harmoniskt sitter och leker för sig själv… är det lätt hänt att favorisera den senare. Efter några veckor kan scenariot vara ett annat.
Sen finns det de föräldrar som älskar ett av sina barn mer för att de känner en särskilt samhörighet med just det barnet. Man kan känna en slags själsfrändesskap, kanske känna igen sig mer i något av barnen eller helt enkelt bara charmas mer av ett av dem. Anledningarna är olika och ofta omedvetna.

Kan man ändra på detta?

Känslor, och särskilt omedvetna sådana, kan man inte styra. Men självklart kan man påverka hur man behandlar sina barn.

Det viktigaste är att vara ärlig mot sig själv, erkänna sina känslor av att man känner mer för ett av sina barn. Vissa föräldrar försöker så förtvivlat ignorera faktum och inser inte att det faktiskt är helt normalt, att barn är sinsemellan olika och har olika behov som triggar olika saker hos oss.


Nyckeln skulle kunna vara att försöka identifiera skillnaderna. Om Maja inte är den pysslande typen utan mer fysisk och busig, medan hennes syster Ellen älskar klister, pärlplattor, att klippa och fixa. Så, om du som förälder är konstnärligt lagd så är det inget konstigt med att du verkligen värdesätter stunderna tillsammans med Ellen och känner stor samhörighet med henne. Å andra sidan kan du ibland tycka det är kul att klättra i klätterställningar med Maja.

About Emeli

Helrenovering av 30-tals kåk. Västervik. Familj. Bebis. Giftemål. Kontrollfreak. Grönt. Inredning. DIY.
This entry was posted in Allmänt, Tankar & Funderingar. Bookmark the permalink.

Comments are closed.